Dermoid Sinus

BESKRIVNING

Demoid Sinus = hudöppning (Dermoid = kommer av huden och Sinus = öppning, fördjupning eller kanal)

Dermoid Sinus (DS) är en medfödd defekt som kan drabba både människa och hund. Defekten förekommer med regelbundenhet hos raser som bär ridge på ryggen, däribland rhodesian ridgeback, men har även identifierats vetenskapligt hos individer av ett flertal icke ridgebärande raser. DS kan kortfattat beskrivas som en tunn hudsträng som förekommer på hundens ovansida från huvudet till svansen, det är dock ovanligt att DS förekommer mitt på ryggen. DS kan inte förvärvas utan defekten är medfödd även om den i sällsynta fall upptäcks först senare i hunden liv.

DS uppstår under tidigt fosterstadium och innebär att huden inte sluts fullständigt vilket får till följd att det bildas en ihålig mycket tunn hudsträng som börjar i underliggande vävnad och går vertikalt upp mot hudytan. DS kan förekomma både med och utan hudöppning och flera DS av olika typer kan förekomma hos en och samma individ.

Det finns i dagsläget fem dokumenterade typer av DS, där respektive typ definierar på vilket avstånd i förhållande till ryggraden som hudsträngen har sin början. Därutöver finns det ytterligare en variant kallad LTF (Lipoma Of the Terminal Filum), som tidigare har benämnts som "svanssinus utan hudöppning". Vid obduktion och i mikroskåp så skiljer sig LTF utseendemässigt från DS men svensk forskning som pågår i ämnet indikerar att DS och LTF har ett gemensamt genetiskt ursprung. Förekomsten av LTF hos rasen uppfattas av SRRS som betydligt lägre än DS, men huruvida LTF är vanligare hos rhodesian ridgeback än hos andra raser är i dagsläget okänt.

DIAGNOS

Trots att DS kan vara mycket svår att upptäcka så identifieras förekomsten i de allra flesta fall av uppfödarna genom palpering av valparna, vilket enligt SRRS bör ske ett flertal gånger före leverans.

Palpering innebär att man med ena handen lyfter huden längs med mittlinjen på ryggen (från huvudknoppen till svansen) medan man låter den andra handens tumme och pekfinger glida horisontellt längs med sidorna på hudvecket.

En DS kännetecknas oftast av en vertikal sträng, ibland inte tjockare än en sytråd, som man med fingrarna kan följa från huden neråt mot ryggraden. Vid misstanke om DS brukar man försiktigt raka bort pälsen vid det förmodade utgångshålet där man då, ibland med hjälp av förstoringsglas, kan se en liten porlik öppning (0,5-1 mm) varifrån det ibland sticker upp en liten ansamlig hårstrån. Ett slutgiltigt fastställande av diagnosen kan i dagsläget endast ske via analyser under mikroskop (histopatologisk analys).

BEHANDLING

En icke infekterad DS behöver inte förorsaka något obehag hos hunden, dock uppstår nästan alltid en infektion förr eller senare när hår och hudrester som avsöndras från huden i strängen inte kan avlägsnas. En infekterad DS leder till stort lidande för hunden och den enda möjliga behandlingsmetoden är operation. En operation av DS kan dessvärre vara komplicerad - och ibland omöjlig - beroende på var i förhållande till ryggraden som hudsträngen har sin början.

FÖREKOMST

Information om förekomsten av DS hos svenska rhodesian ridgebacks rapporteras av uppfödarna till SRRS Avelsregister. Enligt uppfödarnas rapporter är förekomsten av DS för valpar födda under perioden 2003-2012 i genomsnitt 4 % av antalet födda levande valpar per år (totalt 3660 valpar under perioden).

Därutövet visar SRRS hälsoenkäter, som årligen genomförs för hundar vid 3 års ålder, att DS upptäckts efter leverans hos cirka 1 % av antalet hundar födda 1999-2009 (totalt 1758 svar på frågan om DS).

Vetenskapligt är DS-frekvenserna något högre på grund av de strikta urvalskriterier som då tillämpas.

NEDÄRVNING & AVEL

Defekten är ärftlig men nedärvningsmönstret är i dagsläget inte fastställt, dock pågår forskning i ämnet (se nedan). Troligen är sjukdomen komplex, dvs. ett flertal gener är involverade, och forskarna vet idag inte vilka exakta gener som bidrar till uppkomsten av DS.

Hundar som har eller som är opererade för DS eller LTF ska inte används i avel.

FORSKNING

Sedan 2002 pågår svensk forskning av Dr. Nicolette Salmon Hillbertz i syfte att finna mutationen eller mutationerna som ger upphov till DS och således kunna utveckla ett gentest som identifierar fria, bärande och affekterade hundar. När ett sådant gentest finns tillgängligt är förhoppningen att uppfödare av rhodesian ridgeback, genom ett avelsprogram, systematiskt ska kunna arbeta för att avla bort den regelbunda förekomsten av defekten hos rasen.

Denna forskning stöds av SRRS både ekonomiskt och genom tillhandahållande av data från rasklubbens Avelsregister.

FRÅGOR

Vid frågor om DS eller LTF hos rhodesian ridgeback går det bra att kontakta någon av medlemmarna i SRRS Avels- och uppfödarkommitté (SRRS/AUK).

Svenska Kennelklubben

Agria Djurförsäkringar  Brit Care
Sponsor