Dermoid Sinus

Demoid Sinus = hudöppning (Dermoid = kommer av huden och Sinus = öppning, fördjupning eller kanal)

Dermoid Sinus (DS) är en medfödd defekt som kan drabba både människa och hund. Defekten förekommer med regelbundenhet hos raser som bär ridge på ryggen, däribland rhodesian ridgeback. Defekten har även identifierats vetenskapligt hos individer av ett flertal icke ridgebärande raser som t.ex boerboel, siberian husky, engelsk springer spaniel, golden retriever, rottweiler, shih-tzu, sankt bernardshund, tax och amerikansk cockerspaniel.

DS förekommer på hundens ovansida från huvudet till svansen, det är dock ovanligt att DS förekommer mitt på ryggen. DS kan inte förvärvas utan defekten är medfödd även om den i sällsynta fall upptäcks först senare i hunden liv.

DS uppstår under tidigt fosterstadium och innebär att huden inte sluts fullständigt vilket får till följd att det bildas en ihålig mycket tunn hudsträng, ibland inte tjockare än en sytråd, som börjar i underliggande vävnad och går vertikalt upp mot hudytan. DS kan förekomma både med och utan hudöppning och flera DS av olika typer kan förekomma hos en och samma individ.

Det finns i dagsläget fem dokumenterade typer av DS, där respektive typ definierar på vilket avstånd i förhållande till ryggraden som hudsträngen har sin början. Därutöver finns det ytterligare en variant kallad LTF (Lipoma Of the Terminal Filum), som tidigare har benämnts som "svanssinus utan hudöppning". Vid obduktion och i mikroskåp så skiljer sig LTF utseendemässigt från DS men svensk forskning som pågår i ämnet indikerar att DS och LTF har ett gemensamt genetiskt ursprung. Förekomsten av LTF hos rasen uppfattas av SRRS som betydligt lägre än DS, men huruvida LTF är vanligare hos rhodesian ridgeback än hos andra raser är i dagsläget okänt.

Förekomst

Information om förekomsten av DS hos svenska rhodesian ridgebacks rapporteras av uppfödarna till SRRS Avelsregister. Enligt uppfödarnas rapporter är förekomsten av DS hos valpar födda under perioden 2011-2015 i genomsnitt 3% av antalet födda levande valpar per år (totalt 1686 valpar under perioden). De övriga nordiska länderna uppvisar motsvarande siffror. Vetenskapligt är DS-frekvensen något högre på grund av de strikta urvalskriterier som då tillämpats (endast kullar med minst en DS-valp har inkluderats).

Diagnos

Trots att DS kan vara mycket svår att upptäcka så identifieras förekomsten i de allra flesta fall av uppfödarna före leverans genom palpering av valparna. Palpering innebär att man med ena handen lyfter huden längs med mittlinjen på ryggen, från huvudknoppen till svansen, medan man låter den andra handens tumme och pekfinger glida horisontellt längs med sidorna på hudvecket.

DS-kontroll omfattas normalt inte av veterinärbesiktningen, som sker först strax före leverans, och eftersom defekten är ovanlig hos andra raser så saknar många veterinärer kompetens att upptäcka ännu inte infekterade DS. SRRS rekommenderar att DS-kontroll genomförs ett flertal gånger före leverans av personer med erfarenhet av detta, företrädelsevis erfarna ridgebackuppfödare. Även en erfaren uppfödare av rasen bör vid DS-kontroll konsultera andra uppfödare för att känna igenom de egna valparna.

Vid misstanke om DS brukar man försiktigt raka bort pälsen vid det förmodade utgångshålet där man då, ibland med hjälp av förstoringsglas, kan se en liten porlik öppning (0,5-1 mm) varifrån det ibland sticker upp en liten ansamlig hårstrån. Ett slutgiltigt fastställande av diagnosen kan i dagsläget endast ske via analyser under mikroskop (histopatologisk analys) efter att sinusen har avlägsnats.

Behandling

En icke infekterad DS behöver inte förorsaka något obehag hos hunden, dock uppstår nästan alltid en infektion förr eller senare när hår och hudrester som avsöndras från huden i strängen inte kan avlägsnas. En infekterad DS kan leda till stort lidande för hunden och den enda möjliga behandlingsmetoden är operation.

Utfallet av en operation kan inte sägas på förhand, utan den beror i stor utsträckning på var i förhållande till ryggraden som hudsträngen har sin början. Detta kan med tillgängliga metoder inte avgöras med säkerhet innan operation. Baserat på de erfarenheter som hittills gjorts så har en DS som börjar i ovanliggande vävnad goda möjligheter att lyckas och hunden bli helt återställd när operationssåret läkt. En DS som istället visar sig ha sin början i ryggraden är komplicerad och löper betydligt högre risk att sluta med avlivning alternativt kräva en lång rehabiliteringsperiod.

Ingen operation, oavsett sjukdom, är riskfri och komplikationer kan alltid uppstå. Förutsättningarna för en lyckad DS-operation är dock större om operationen utförs av en ortoped/kirurg med erfarenhet av att operera DS.

Hund som är opererad för DS får, enligt "Nationellt dopingreglemente för hund", inte delta vid utställning (vare sig officiellt eller inofficiellt) och måste ha beviljats dispens för att få delta vid prov eller tävling vilket även omfattar mentalbeskrivning. Ansökan om dispens sker hos Svenska Kennelklubben.

Arvsgång & avel

Defekten är ärftlig men nedärvningsmönstret är i dagsläget inte fastställt. Dock pågår forskning i ämnet både i Sverige och utomlands. Troligen är defekten polygen, dvs. ett flertal gener är involverade, men forskarna vet idag inte exakt vilka gener som bidrar till uppkomsten av DS.

Hundar som har eller som är opererade för DS eller LTF ska inte används i avel.

Frågor

Vid frågor om DS eller LTF hos rhodesian ridgeback går det bra att kontakta någon av medlemmarna i SRRS Avels- och uppfödarkommitté (SRRS/AUK).

Externa länkar

SKK, Nationellt dopingreglemente för hund
SKK, Dispensansökan för utställning, prov, tävling och beskrivning

Svenska Kennelklubben

Agria Djurförsäkringar  Brit Care
Sponsor