Rasstandard

FCI-NUMMER  146
ORIGINALSTANDARD  1996-12-10
FCI-STANDARD  1996-12-10; engelska
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 1998-03-25
URSPRUNGSLAND/HEMLAND Södra Afrika

Användningsområde

Rasen används fortfarande till jakt i många delar av världen men den är i synnerhet erkänd som vakt- och familjehund.

FCI-klassifikation

Grupp 6, sektion 3, Utan arbetsprov

Bakgrund/Ändamål

Rhodesian ridgeback är hittills den enda erkända hundrasen som har sitt ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap kolonin i södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med halvdomesticerade, ridgeförsedda jakthundar. Man jagade främst med par eller tre hundar. Den ursprungliga funktionen hos Rhodesian ridgeback, eller lejonhunden, var att spåra viltet, speciellt lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann fram.

Den ursprungliga standarden som nedtecknades 1922 av F.R. Barnes i Bulawayo,  Rhodesia (nuv. Zimbabwe) var baserad på texten i dalmatinerstandarden. Standarden för Rhodesian ridgeback erkändes av South African Kennel Union 1926.

Helhetsintryck

Rhodesian ridgeback ska vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös, rörlig och aktiv hund. Den ska ha symmetrisk helhet, kapacitet för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten ska vara; vig rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam) vilken är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens adelsmärke. Den ska vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen, där höftbenen framträder. Den ska börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka ska vara identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.

Uppförande/Karaktär

Rasen ska ha ett värdigt, intelligent uppträdande, reserverad mot främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet.

Huvud

Huvudet ska vara tämligen långt (bredast mellan öronen).

Skallparti: Avståndet mellan nackknöl och stop ska vara detsamma som avståndet från stop till nosspets. Skallen ska vara flat och bred mellan öronen. Den ska vara fri från rynkor när hunden är i vila.

Stop: Stopet ska vara relativt väl markerat och inte i rak linje från nos till pannben.

Ansikte

Nostryffel: Nostryffeln ska vara svart eller brun. Svart nostryffel åtföljs av mörka ögon och brun nostryffel av bärnstensfärgade ögon.

Nosparti: Nospartiet ska vara långt, djupt och kraftfullt.

Läppar: Läpparna ska vara torra och stramt åtliggande mot käkarna.

Käkar/tänder: Käkarna ska vara kraftiga med ett korrekt, regelbundet och komplett saxbett. Tänderna ska vara välutvecklade, särskilt hörntänderna.

Kinder: Kinderna ska vara flata.

Ögon: Ögonen ska vara måttligt brett ansatta, runda, klara och livfulla med ett intelligent uttryck. Ögonfärgen ska harmoniera med pälsfärgen.

Öron: Öronen ska vara ganska högt ansatta, medelstora, tämligen breda vid basen och gradvis avsmalna mot spetsarna, som ska vara avrundade. De ska bäras tätt intill huvudet.

Hals

Halsen ska vara ganska lång, kraftfull och fri från lös halshud.

Kropp

Rygg: Ryggen ska vara kraftfull.

Länd: Ländpartiet ska vara starkt, muskulöst och lätt välvt.

Bröstkorg: Bröstet ska vara mycket djupt och rymligt men får inte vara för brett. Bröstkorgen ska nå ner till armbågarna. Revbenen ska vara måttligt välvda, aldrig tunnformade. Förbröstet ska vara synligt, sett från sidan.

Svans: Svansen ska vara medellång, kraftig vid roten, utan att verka grov, och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får varken vara för högt eller för lågt ansatt och ska bäras i en svag båge uppåt, aldrig ringlad.

Extremiteter

Framställ: Frambenen ska vara absolut raka, starka med kraftig benstomme. Sedda från sidan ska frambenen vara bredare än de är sedda framifrån.

Skulderblad: Skuldrorna ska vara sluttande, torra och muskulösa och tyda på snabbhet.

Armbåge: Armbågarna ska sluta tätt intill kroppen.

Mellanhand: Mellanhänderna ska vara starka med lätt fjädring.

Framtassar: Tassarna ska vara kompakta och runda med väl välvda tår. Trampdynorna ska vara härdiga och elastiska och skyddade av hår mellan tår och dynor.

Bakställ

Bakställets muskulatur ska vara stram och välutvecklad.

Knäled: Knävinkeln ska vara god.

Has: Hasorna ska vara lågt ansatta.

Baktassar: Baktassar, se framtassar.

Rörelser

Rörelserna ska vara vägvinnande, fria och aktiva.

Päls

Pälsen ska vara kort och tät, slät och glänsande, men varken ullig eller silkesmjuk.

Färg: Pälsfärgen får variera från ljus till röd vetefärg. Lite vitt på bröst och tår är tillåtet, men större vita fläckar på bröst, buk och ovanför tassarna är inte önskvärt. Mörkt nosparti och mörka öron är tillåtet. Överdrivet och genomgående med svarta pälshår är högst oönskat.

Storlek/Vikt

Mankhöjd: Önskvärd höjd för hanhund: 63–69 cm
Önskvärd höjd för tik: 61–66 cm

Vikt: Önskvärd vikt för hanhund: 36,5 kg (80 lbs)
Önskvärd vikt för tik: 32 kg (70 lbs)

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande.

Diskvalificerande fel

• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras.

Testiklar

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.